Hade haft en sådär dag då jag bestämde mig för att köra ordentliga intervaller. Visste att om jag bara sprang lite planlöst skulle jag komma tillbaka hem lika småsur som när jag stack iväg – och någonstans börjar jag känna nu för tiden att jag inte har råd att vara småsur en hel dag. Dagarna vi får till skänks här i livet är för få för det.
Så jag blev riktigt glad när jag plötsligt kom ihåg en gammal favorit – fyra fyraminutersintervaller. De här intervallerna presenterades för några (många nu kanske…?) år sedan av några norska forskare och anammades snabbt av skidåkare och löpare. De är riktigt bra, alltså.
Jag sprang lite för defensivt idag kände jag, men det var första gången på flera år jag körde de här och jag kom inte ihåg riktigt vilket tempo jag orkade med att hålla.
Sprang intervallerna, joggade ner till fotbollsplanen där sonen hade match, de vann, joggade hem, barnen och jag gjorde tacos under tiden maken gjorde premiär på rullskidor och nu står kladdkakan i ugnen. Tack Helgerud och Hoff 
!
