Ja, jag vet, jag är mesig som inte cyklar på vintern; mina ursäkter är att jag inte kommit mig iväg att köpa dubbdäck… Och att jag inte haft en bra cykel… Och att jag är sååå frusen om fötter och händer… Alltså helt värdelösa ursäkter som alla kunnat avhjälpas med ett besök på en cykelaffär. NÅ, nu är snön borta (?), cykel inköpt och med superställ, vindtät jacka och tumvantar så gav jag mig ut i en plusgrad imorse.
Kvällen innan läste jag Friskispressen, en artikel om en tjej som blivit överkörd av en lastbil när hon cyklade, och hade benprotes nu. Den uppladdningsläsningen kändes ungefär lika bra som när jag kvällen innan ett långpass i Tänndalen satt och såg dokumentären om och av killen som levde med grizzlybjörnar i Nordamerika nånstans. Levde och dog ska vi väl säga – och jag visste att det precis setts björn där jag skulle springa.
Hur som helst: min nya cykel (En Cannondale cyclocross från Cykloteket) var grymt skön. Tyst, lättrullad, skön att sitta på. Dock var mina cykelmuskler och min rygg lite ovana vid att cykla; men de ska snart vara igång! Min plan är att cykla till jobbet två dagar i veckan och sluta skylla på regn och annat ovidkommande.
Bild från bloggen Cykelpendlare
Jag vet inte; hur många argument kan det egentligen behövas för att “alla” ska börja cykla till jobbet (inklusive jag då…)? Hälsa, miljö, ekonomi – välmående överhuvudtaget. Du som behöver lite faktaunderlag för att bli övertygad kan t ex läsa i bloggen Cykelsmart. Eller i tidningen Sportfack.
Själv har jag 26 km enkel väg till jobbet och åker jag kollektivt tar det mig minst en timme, om SL är på dåligt humör kan det ta mig uppåt två timmar. Att jag blir gladare över att tillbringa en dryg timme på cykeln än på en fullsatt buss/pendeltåg säger sig självt. Och så vet jag när jag kommer hem, vilket jag aldrig vet om jag åker kollektivt, vilket är bra när barn ska hämtas och tider passas.
OK, våren är här, let´s bike!
