Jag inser ju direkt att rubriken inte är lika kittlande som t ex “Jagad av björn” eller liknande hade varit. Men på gårdagens första joggingpass efter ännu en veckas förkylning så hade jag en fantastisk dragningskraft på citronfjärilar.
Riktigt härligt vårväder var det här i Stockholm igår, och naturen tyckte detsamma; plötsligt fanns det vitsippor och blåsippor överallt.
Och så alla fjärilar då! Jag såg först en och skulle försöka fota och började jaga den – men efter ett tag märkte jag att om jag bara stod still så kom de till mig istället. Måste vara min knallrosa tröja jag sprang i – som en jättestor rosa blomma där i skogen!
Blött är det i skogen också, och undra på det efter denna regniga aprilmånad. Men vad gör det för en tuff orienterare?
Ja, vi som är lyckligt förskonade från pollenallerig kan ju bara jubla och njuta av den spirande grönskan, för andra är det här tiden riktigt jobbig. Vad jag förstår finns det inget (tillåtet i alla fall) som riktigt hjälper. Kämpa!
Så där sprang jag och tänkte på; att det är för det här som jag älskar att träna ute i skogen. Att jag får följa årstidernas växlingar, konstatera när det är ovanligt blött eller torrt, se vilka fåglar som trivs var och när, se när isen lägger sig och när den ger sig av… Naturromantiskt och skogsmulligt, tja, säkert, men det bjuder jag på 
. Ett gym i all ära , men nog är det rätt så luftkonditionerat likriktat vilken (års)tid du än stiger in där. Och asfalt/stadslöpning i all ära också – men om jag inte fick höra fågelkvitter, trädsus och i övrigt INGET så skulle jag – må sämre.
